Idag har P börjat jobba, jag börjar på måndag. Semestern lider alltså mot sitt slut. Jag har inte skrivit så mycket under ledigheten, det blir lätt så. Sammanfattningsvis inleddes den rent känslomässigt av 1-2 veckor av trötthet, håglöshet, oro och rastlöshet. Sedan förbyttes det mot energi, nyfikenhet, vilsamhet och tacksamhet.
Ungefär så brukar längre ledigheter se ut för mig, min orosnerv slår lätt till. Det är känt för mig själv sedan länge men varje gång är det lika jobbigt. Jag ifrågasätter, jämför, känner mig allmänt låg och söker svar på varför. Hjärnan går på högvarv och är ändå så trött. Tankar blir lätt mörka då. Men sen vänder det. För det är ju så med livet, inget varar för evigt, på gott och på ont. Men visst känns det segt att en del av semestern ägnas åt till att känna sig nedstämd. Å andra sidan är jag rätt bra på att göra stora delar av vardagslivet roligt och glädjefyllt så det jämnar väl ut sig.
Och nu är det alltså snart dags för vardag. För en fullspäckad jobbhöst, för flytt/renovering, sylan och för en och annan stor födelsedagsfest. Det kommer bli så bra!
Vera i vardagen 