Medgivande nummer två är klart!

Idag fick jag hämta ut vårt medgivande på Socialkontoret, så var vi alltså godkända igen. 

När jag började läsa på om adoption och läste andras bloggar så tänkte jag ”hur tusan orkar de med en andra utredning, ska man behöva göra det?!” För det betydde ju att de inte bara väntat på att få göra själva utredningen utan att det nu gått två år till.

Och nu är vi själva där. Jag trodde jag skulle tänka på och längta efter vårt barn varje dag. Det gör jag inte, inte just nu iallafall. Just nu känns det mest overkligt. Jag har vant mig vid denna tillvaro. Att allt bara är pappersexercis. Det finns inget att räkna ner till, inget påtagligt. Om de skulle ringa med ett barnbesked nästa vecka skulle jag få en rejäl chock.

Jag hörde mig själv säga till en gammal vän häromdagen att det snart är 6 år sedan vi bestämde att vi ville försöka bli gravida. Alltså 6 år! Vi har en bekant som under denna tid har fått tre barn. Jag orkar inte jämföra. Orkar inte längta. Även fast jag såklart gör det ändå. Det är lustigt det här med tid, år, längtan. Det går inte riktigt att greppa.

Men som slutkläm, vi har vårt medgivande! Vi ska kontakta BFA och se hur läget egentligen är i Tjeckien. Om det vill sig illa så är nästa steg i resan att fundera över om vi ska byta land. Vi borde veta mer om någon vecka eller så.

Annonser

5 reaktioner till “Medgivande nummer två är klart!

  1. Hej!
    Denna hemska väntan.. Och ingen kontroll har man heller.. Helt utlämnad till andra och deras beslut.
    Vi stod i kö till Slovakien och inget hände på flera månader, inga BB eller information. Vi valde att vänta kvar i kön, vi blev de sista som adopterade därifrån innan de stängde landet.
    Håller tummarna att ni får barnbesked snart❤️

    Gilla

    1. Tack för hållna tummar, vi kommer troligen stanna kvar i kön men ska bestämma oss i veckan. Det känns som att det inte alltid är bra att försöka satsa på taktikbyten utan ha is i magen istället (min is smälter dock titt som titt).

      Gilla

  2. Jag har inte varit här inne på jättelänge märkte jag. Åh vad jag hoppas att ni snart får besked.
    Tiden rullar på så fort och om vi visste hur lång tid allt skulle ta, hade vi orkat då? Johan & jag började tidigt prata barn. 5,5 år sen. Han tänkte nog att han skulle bli först av sina vänner. Hans vänner är inne på barn nr.2, mina vänners barn är stora & de pratar egentid nu.
    Att vi skulle lyckas fanns inte. Jag har fortfarande så svårt att förstå att det här är på riktigt.
    Jag är så imponerad av er. Fortsätt orka, fortsätt kämpa. En dag…
    kärlek & kramar!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s