Denne osäkra väntan

Jag vet att jag för några veckor sedan skrev att väntan går bra just nu. Det stämmer, den går bra just nu men det gör den för att jag tänker att nu kan det som mest vara ett år kvar att vänta. Igår fick vi besked som tyder på annat. Då går det plötsligt inte lika bra längre.

Förra året i november hade det kommit 7 barn från Tjeckien och vid årets slut var det uppe i 9 barn. Med den takten verkade det alltså ganska lovande. Igår fick vi veta att det står 17 familjer i kö och att det hittills bara kommit 3 barn i år. Jag har ju tidigare skrivit att det är krångel med domstolen i Tjeckien och det här tycks bli resultatet. Längre väntan på beslut om adoption vilket gör att det blir färre och äldre barn som adopteras. För vår del, som har 3 år som åldersgräns för det barn vi ska adoptera, innebär det att färre barn under 3 år kommer bli aktuella för adoption.

Det finns ingen strikt väntekö i Tjeckien, de placerar barn utifrån den familj som de tycker stämmer bäst överens med barnets behov och personlighet. Det betyder att vi kan vara nästa familj på kö eller så kommer vi få vänta, vänta länge. Och kommer det bara 3 barn per år, ja ni fattar.

Imorse ville jag inte mer. Vi känner oss lite lurade, de lät så hoppfullt och lovande när vi valde Tjeckien. Nu känns det som ett dåligt val. Hade vi stannat hos AC hade vi kanske redan haft en liten nu. Eller inte. Det är det här som är så vansinnigt jobbigt. Att ha absolut ingen kontroll alls. Inte kunna påverka utgången. Det är en pina och en frihet. Det ligger utom vår kontroll. Vi kan bara göra det bästa av situationen. Men det hindrar en ju inte ifrån att deppa ihop vissa dagar. Sörja att ens gamla vänner befinner sig i en annan fas än vad vi gör, att vi inte har lika mycket gemensamt längre. Sörja att vi blir äldre, att våra föräldrar blir äldre. Ja, allt det där jag har ältat tidigare.

Men vad är då positivt? Jo, kanske blir vårt barn och mina syskons barn mer jämnåriga. Jag är 5 respektive 8 år äldre än mina syskon så jag har alltid tänkt att jag troligen kommer att få barn innan dem. Nu blir det kanske inte så. Kanske blir det ett hejdundrande kusingäng. Och vi, ja, vi kan väl renovera på för fulla muggar. Vi kan spara pengar så att vi så småningom även har råd att adoptera ett syskon (ja, det är att tänka långt fram men drömma kan en alltid göra).

Så ja, vi fortsätter leva på.

Annonser

6 reaktioner till “Denne osäkra väntan

  1. Känner så igen mig, hoppet-förtvivlan. Att man själv inte kan påverka, det är fruktansvärt!
    Vi var lite i samma situation som er, när vi stod i kö till Slovakien. Trodde att det skulle gå relativt snabbt men det drog ut på tiden..
    Massa kramar till dig!

    Gilla

    1. Tack för din kommentar och dina kramar. De behövs just nu, jag känner jag mig som ett litet knytt som inte kan påverka eller förändra något i tillvaron just nu… Hur gick det för er, fick ni adoptera från Slovakien eller fick ni byta land? Kramar

      Gilla

      1. Vi var de sista som adopterade ifrån Slovakien, innan landet stängde för adoptioner ifrån Sverige.
        Håller tummar och tår att ni snart får det efterlängtade beskedet!

        Gilla

  2. Vi var de sista som adopterade ifrån Slovakien, innan landet stängde för adoptioner ifrån Sverige.
    Håller tummar och tår att ni snart får det efterlängtade beskedet!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s