Att byta riktning

Igår skrek och svor jag högt när jag inte hittade någon parkering när jag kom hem sent efter en inspelningsresa. Till sist hittade jag en parkering en bit bort, bara för att inse, efter halva promenaden hem, att jag glömt mina väskor i bilen. Suck. 

Imorse vaknade jag och tänkte direkt på saker jag inte får glömma på jobbet. Jag hade tänkt ta en lugn sovmorgon eftersom det kommer bli en ännu längre arbetsdag idag…men det gick åt pipsvängen. Så nu sitter jag här och skriver av mig lite ilska.

Egentligen har jag ett väldigt bra jobb som producent/projektledare på ett mellanstort tv-produktionsbolag. Jag älskar alla fördelar med mitt jobb. Jag känner mig sällan styrd av någon klocka eller någon chef och vill jag vara ledig en tisdag eller resa bort en vecka så kan jag alltid lösa det. Men jobbet innebär också obekväma arbetstider och inspelningsperioder på annan ort och ibland kör liksom allt ihop sig. Då är det inte kul. Just nu är en sådan period. Jag tänker att jag nog inte kan jobba så här när vi fått barn, jag måste i sådana fall se till att produktionerna inte innebär så mycket resor.

När jag började jobba inom tv-produktion så tänkte jag att det skulle vara tillfälligt. Det var alltför osäkert. Jag hankade mig fram på korta uppdrag, pusslade med extrajobb och visste inte riktigt om jag skulle ha ett jobb om 3 månader. Men allteftersom åren har gått så har jag lärt mig att jobben dyker upp om man man bara håller ut. Och har man bara en liten buffert så klarar man små svackor. För tillfället vet jag till exempel inte vad jag kommer att göra i augusti men jag är inte speciellt orolig, något kommer att dyka upp.

Men klart är att det pågår en liten slitning inom mig. Jag längtar efter en tillvaro med mer ordning och där jag vet att jag har en tryggad inkomst. Samtidigt kan jag inte riktigt tänka mig ett 8-17 jobb utan möjlighet att bestämma över min egen tid. Kommer jag resonera annorlunda när vi får vårt barn? Jag tror det. Jag känner också allt starkare att vi ska lämna Stockholm. Vi vill bo i radhus/hus och adoptionsförmedlingen har gett oss klartecken, det kommer inte krångla till saker om vi flyttar från Stockholm innan barnet kommer. Sakta men säkert tror jag att livet håller på att ta en helt annan riktning.

Nu är det bara att ta itu med den här dagen. Imorgon kväll kommer mina föräldrar hit och äter middag, på söndag blir det fika med syster och nästa vecka har jag inga inspelningsresor planerade. Jippi!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s