Visit from Singapore

img_6886

Fick oväntat besök i veckan, av min gamla brevvän från Singapore. Livet är märkligt.  

Någon gång runt 1996/1997 när internet var nytt så letade jag upp brevvänner från andra sidan världen. Sen började vi brevväxla med varandra, det logiska hade väl var varit att mejla men det var lite väl mycket nytänk kan jag ana…

Jag hade en brevvän från Australien, Angus, som var här på besök runt 2000. Jag var blyg och livrädd för att prata engelska så mamma fick ta det mesta av den sociala biten. Pinsamt. Behöver jag säga att vår vänskap rann ut i sanden efter det… Sen hade jag en brevvän från Singapore. Mohammed Fitriyandi. Han skrev oerhört flitigt och skickade gåvor med jämna mellanrum. Själv tyckte jag att det var lite jobbigt att skriva på engelska och fick lite skuldkänslor över allt han skickade hela tiden. När jag tog studenten och flyttade till Oslo började vi skriva allt mer sällan. Jag fick helt enkelt massa annat för mig och han gjorde sin 2-åriga värnplikt.

För några veckor sedan landade ett brev hos mina föräldrar. Det var från Fitriyandi, han och hans föräldrar skulle resa till Stockholm och Köpenhamn och nu försökte han ta reda på var jag befann mig. Så ja, vi träffades helt enkelt. Jag var väldigt nervös innan, jag tycker det är jättejobbigt att visa upp min stad och jag visste inte vad de förväntade sig av mig. Men det gick fint. Först träffades vi allihopa på deras hotell och jag fick massor av gåvor (till och med min mamma fick en present) och sen gick jag och Fitriyandi och drack kaffe.

Jag blev förvånad över att de var så glada över att träffa mig, att de alla hade undrat vad som hänt med mig och att jag tydligen spelat en ganska stor roll i Fitriyandis liv. För mig var han viktig som en ventil i en tonårsperiod där livet ibland var jobbigt. Jag kunde skriva om saker som jag kanske inte sa till någon här, men jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket av det nu. Men för honom hade jag en större betydelse än så, han hade tänkt på mig genom åren. Det kändes lite konstigt men sen tänkte jag att just så är livet. Vissa människor kommer in i ens liv exakt när man behöver dem och lämnar ett bestående avtryck. För mig finns det många människor som har gjort just så men som jag gissar inte har en aning om det själva. Det går liksom runt det där.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s